Ett halvår i sammanfattning
Linus håller rätt jämna steg med min egen utveckling som barn, efter vad jag har fått höra från mamma. Hon tror sig minnas att jag kunde gå vid ca 16 månaders ålder, och nu är Linus 16 månader och fem dagar och varvar gång med att krypa. Han går utan att hålla i sig nu, men ramlar ibland och fortsätter då på alla fyra. Att krypa går fortfarande fortare än att gå, men han blir alltmer stadig på fötterna. Extra härlig ser han ut när han går omkring med nappflaskan i ena handen och en brödbit i andra. Jag önskar att jag hade filmat honom mer under den här fasen, det har kommit av sig lite.
Han klättrar också så mycket han kommer åt – gärna hela vägen uppför trappen till övervåningen. Då går vi förstås med och ser till så han inte faller. Sedan nån vecka tillbaka kan han ta sig upp i soffan på egen hand, och det visar han stolt upp och övar på. Sängen är än så länge för hög för honom, så där ställer han sig vid kanten och sträcker armarna upp i luften för att visa att han vill upp.
Farmor har lärt honom att göra så också när hon frågar “hur stor är Linus?”. Han sträcker upp armarna och vi säger “så HÄR stor!”. Jättesött. :)
Andra paralleller är att han var tidig med talet – de första orden sa han ju redan vid ca fem månaders ålder: hand/handen och hej. Numer är det i och för sig mest mamma och pappa han säger, och sen har han ett helt eget “språk” med olika läten och tonfall, eller gnyenden för den delen.
Eftersom jag inte skrivit sedan i somras är det på plats med en lite längre uppdatering. Anledningen till det är förstås att jag haft fullt upp, inte minst med mamma som tyvärr blir allt sämre. Hon bodde hemma hos oss i ett halvår, men har nu flyttat till ett servicehus. Nu är hon helt sängliggande. Det är jobbigt att se hur hon sakta blir sämre.
Jag är glad för att hon i alla fall fick uppleva sin 70-årsdag så som hon önskat [foton här!]. Vi firade vid kolonin, och vi hade beställt cateringmat från Lulles ost och vilt i Söderhallarna. Mycket gott och uppskattat. Och mycket mat – vi fick en massa över som vi åt av i en vecka efteråt. Flera av mammas gamla vänner kom, och många släktingar. Hon tyckte det var trevligt även om hon snabbt blev trött.
Jag är också glad att hon fått uppleva Linus första tid, även om det är både hennes och min sorg att hon inte får se honom växa upp. Hon är så förtjust i honom, och han i henne med. Jag tror han gjorde sjukdomstiden hemma hos oss lite lättare för henne.
Linus ettårsdag firade vi också vid kolonin [foton här!], en vecka tidigare. Mamma var med då med, liksom Linus farmor, mostrarna med familjer, ett par ur mammagruppen och några vänner med barn. Padma och pojkarna var på besök från USA en hel vecka och gjorde firandet särskilt speciellt. En fin dag.
I slutet av augusti fick vi en kortsemester, då vi först åkte ner till Blekinge skärgård, via glasriket [foton här!], för att delta i Sweden Social Web Camp, SSWC, på Tjärö [foton här!]. Ett fantastiskt evenemang som även planeras för sommaren 2010.
Linus trivdes bland alla nördarna, och hade förstås med sig egen dator. Kalle ansåg sig mest vara med som barnvakt, men fick i alla fall gå på ett par sessioner han med. Vi hade ett eget rum och avvek från festligheterna ganska tidigt på kvällarna, men jag tycker ändå att vi fick ut mycket av campet.
Efter ett par dagars nördande på ön for vi vidare på egen hand till Öland [foton här!]. Vi utforskade ön på ett par dagar, från södra till norra udden, och bodde på bed and breakfast på Alvarsgården i Kastlösa. Mycket trevligt!
Linus fick se både Långe Jan och Långe Erik, ta en tur i trollskogen och vada i gräs som nästan var längre än han själv var.
Nästa firande var farmor Irmgards 80-årsdag [foton här!]. Där blev det kalas i Arboga hos Janne och Ann, och Kurt och Siv samt Ola och Renée kom dit. Som vanligt fantastiskt god mat. Dagen inleddes inne i Arboga där det var marknad och Ann hade öppet i ostbutiken.
Nu har Linus fem tänder – två i överkäken och tre där nere. Jag var också ganska sen med att få tänder, tror jag. Tand tre och fyra gjorde stor skillnad för vad han kunde äta. Nu äter han en hel del av vår mat, och barnmatsburkar upp till 15 månader. Men länge låg han några månader “efter” jämfört med burkarnas beteckning, och satte ofta i halsen för att han inte lyckades tugga sönder bitarna.
Jag började mitt nya jobb på Lärarförbundets tidningsavdelning den 7 september. Då hade Kalle och jag båda varit hemma över sommaren, han som föräldraledig och jag som arbetslös ett par månader eftersom Broaden gått i konkurs.
Att börja jobba igen var roligt, och Lärarförbundet är en bra arbetsgivare. Skönt att finnas i ett vuxet sammanhang igen, och jobbet medför en hel del spännande utmaningar. Men särskilt i början saknade jag förstås Linus en hel del på dagarna. Det har i alla fall gått bra, och jag tror Kalle trivs alldeles utmärkt med att vara hemma med honom.
De går ofta på öppna förskolan här i Skarpnäck, och Kalle och Linus hälsar på mamma nästan varannan dag. K har hjälpt till en massa med det praktiska kring mammas flytt och försäljningen av hennes gamla lägenhet. Han är en klippa.
Under hösten har jag även varit på en del trevliga konferenser, seminarier och liknande. Till exempel Geek Girl Meetup [foton], När tekniken förändrar politiken [foton], Really Realtime Disruptive Media [photos], Lawrence Lessigs framförande i riksdagens förstakammarsal samt DrupalCamp [foton]. Jag var även med på tidningsavdelningens höstkonferens bland det första jag gjorde när jag börjat på Lärarförbundet [foton].
Den här veckan har jag kännt mig yr och konstig. Vet inte riktigt vad det är. Igår var jag på vårdcentralen och läkaren tog lite prover och blodtryck osv. Allt var normalt förutom att jag hade lite väl hög puls. Jag ska ta det lugnt över helgen så hoppas vi att det går över. Det är därför jag äntligen har tid med den här uppdateringen. :-)
No comments - but you could add one! »
No comments yet.
RSS feed for comments on this post. TrackBack URI
