Ett bröllop, en resa, en flytt
Sommaren går fort… Jag har börjat på ett inlägg om vårt bröllop 3 juli, men väntar fortfarande på bilderna från Anna på smallpigart som tog våra porträttfoton, så det dröjer lite. Jag är sååå nyfiken på hur de blev!
Vill ändå ge ifrån mig ett livstecken och berätta att vi förutom att gifta oss har hunnit med 2,5 härliga och varma veckor i USA hos familjen Hancock, att Linus har fyllt 2 år och att vi flyttade till vårt nya hus i onsdags.
Det är härligt att bo på landet, och den dryga timmen i resväg känns hittills inte alls så farlig än så länge. Har varit åter på jobbet i två dagar nu. Kalle är fortfarande ledig.
Eftersom vi inte är riktigt i ordning ännu, och dessutom inte har nån internetuppkoppling än, kommer även fotona från resan och nya huset att dröja (ett fåtal finns här). Här är en bild jag tog med mobilen redan när vi var där och tittade i början av sommaren.
Vad gäller mina bloggar funderar jag på hur jag ska hantera att jag inte riktigt har tid nog eller fokus att blogga regelbundet på ens ett ställe, än mindre om skrivande, medborgarmedia, medieutvecklingen, kreativitet, fotoblogga OCH skriva personliga uppdateringar. Det landar troligtvis i någon form av nedbantning/förändring, men exakt hur/vad vet jag inte ännu.
Dagen D: Idag är det smygpremiär för Lärarnas Nyheter
I eftermiddag har vi äntligen premiär på Lärarnas Nyheter, samlingssajten för Lärarförbundets alla tidningar. Jag har projektlett utvecklingen av sajten sedan jag började på Lärarförbundets tidningsavdelning i september, och det har varit en intressant resa, mycket lärorik på många sätt. Det ska bli fantastiskt spännande att se hur sajten tas emot av lärare, förskollärare, fritidspedagoger och en samhällsintresserad allmänhet.
Självklart är åsiktsutbyte och debatt en central del av en webbplats för lärare, och jag hoppas Lärarnas Nyheter ska kunna bli en knutpunkt för skoldebatten. Tyvärr har vi inget renodlat forum från starten, men i min roll som webbredaktör kommer jag uppmuntra till debatt i artikelkommentarer och på bloggar. Bloggarna är otroligt viktiga, och därför har vi startat ett samarbete med ett antal bra lärarbloggare som profileras på sajten och finns med i en rss-listning över Senast bloggat i lärarvärlden. Fler bloggar kommer säkerligen tillkomma, och vi har också möjlighet att erbjuda plats att blogga på Lärarnas Nyheter för nya bloggare.
I den mån jag kommer att få tid att göra egna artiklar och reportage kommer jag belysa utvecklingen inom IKT. Det är dels ett område som intresserar mig personligen, dels en viktig samhällsfråga. Idag ser det väldigt olika ut på olika skolor, och barnen ges olika möjligheter att skaffa sig kompetens med hjälp av datorstödd undervisning, att förstå vikten av källkritik, att söka kunskap via nätet och så vidare.
Jag har redan gjort ett sådant reportage för Lärarnas tidning, om Sandra Wisstings arbete med ett spännande skrivprojekt i en wiki. Ett projekt som dessutom tar sig fysisk form i klassrummet. Här finns det, i text, bild och videoformat: Wiki på webben väcker skrivlusten. Det var roligt att vara med och skapa Lärarnas tidnings temanummer om sociala medier.
Begravning och minnesstund
Jag har haft svårt att blogga om mammas sjukdom och död (hon gick bort 11 februari). Det är omöjligt att sätta ord på något så omvälvande och sorgligt. Jag saknar mamma väldigt mycket.
Det har också kännts konstigt att blogga och inte skriva om just det. Nu gör jag ett mellanting och kopierar in en text som jag skrev på Common, i mötet Dagsrapporten, dagen efter hennes begravning den 25/3. I Dagsrapporten stolpar vi upp vad som hänt under en dag, därför är det skrivet på det viset.
Vaknade i vardagsrummet eftersom svärmor sov i gästrummet som jag vanligtvis sover i eftersom jag inte får sova ifred i min säng för Linus.
Gick upp, åt frukost, väckte Linus, gav honom mat, klädde på honom och lämnade honom på förskolan.
Ägnade förmiddagen åt de sista begravningsförberedelserna: fixa porträttfoto i ram, göra en Spotify-spellista med musik som mamma tyckte om till minnesstunden, komma på vad jag skulle ha på mig.
Fikade med Irmgard och Kalle.
Hämtade Linus på förskolan 11.45, efter hans lunch.
Gick hem och åt ett par mackor till lunch själv. Låg och tittade på Barnkanalen med Linus tills han somnade.
Packade väskan med allt som skulle med.
Väckte Linus och bylsade på honom ytterkläderna.
Åkte till Lidingö och hann fram i hyfsad tid, hälsade på en del folk i kyrkan och slog oss ner längst fram. Gjorde upp med Caro att hon skulle ta ut Linus om han blev för livlig eller började skrika.
Sen började begravningsakten med klockringning, och efter det spelade organisten Ingegärd Franzén “Våren” av Grieg.
Så var det dags för prästen att säga några inledande ord: “Vi har samlats här för att ta ett sista farväl av Lotta …eh… Eva!” :-)
Höll på att börja skratta men kvävde det.
Sen blev det psalmsång, Trygga räkan.
Robert, som prästen hette, höll tal om mamma. Det var bra, med slutklämmen om att ifall himlen är som en trädgård så kommer mamma både att behövas och göra det ännu finare där.
Någonstans mitt under talet blev Linus lite för högljudd, så Caro gick ut med honom och tog en promenad runt på kyrkogården.
Sen följde bön, överlåtelse och bibelläsning.
Anna Larsdotter Persson sjöng “Dagen är nära”. Det var fint.
Begravningsbön och Fader vår, i den gamla versionen – heja!
Den andra psalmen var Härlig är jorden. Vi valde bland “greatest hits” som Robert uttryckte det, för att alla skulle känna igen psalmerna och kunna sjunga med.
Avskedstagandet kände jag märkligt nog inte så mycket under, i alla fall inte när jag lade blomman på kistan. Däremot när jag såg alla andra göra det, och hur ledsna några var. Att sitta och nicka och möta allas blickar var både bra och jobbigt.
Skönt att ha Kalles hand att trycka och Irmgard intill på andra sidan.
När alla lämnat sina blommor – rosor i olika färg och storlek – välsignades vi och sedan sjöng solisten den andra sången, den som mamma valt: We’ll meet again, Vera Lynns gamla slagdänga. Den passade väldigt bra och blev ett fint avslut.
Utanför hälsade vi på alla, kramade om de flesta och styrde upp lite praktikaliteter för att komma till Långängen där minnesstunden skulle hållas.
Jag gick in en gång till för att ta några foton av blomsteruppsättningarna som folk skickat. Till slut var vi sist därifrån, och därmed också sist på plats på Långängen.
Jag bad dem sätta fram ett bord att ställa foto och minnesbok på, liksom rosor som blivit över (vi beställde sex extra handbuketter ifall några som ville lägga inte skulle ha med sig). Det blev ganska fint. Ställde även dit en liten låda med lappar som folk fick skriva ner ett minne eller en hälsning på.
Stämde av med personalen att allt var på plats, och så hälsade jag alla välkomna.
En av de saker jag haft lite ågren för innan var att jag inte hunnit förbereda något tal, men jag hade med mig en dikt att läsa, och det blev rätt bra ändå tror jag. Sa några spontana ord och framförallt drog lite praktikaliteter.
Dikten jag läste var Barbro Lindgrens Gråt inte:
Gråt inte för att jag är död
Du har min röst
den finns i dig
den kan du höra när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dig
Du kan ta fram mig
när du vill
Allt som finns kvar
av mig
är inom dig
Så är vi jämt tillsammans
Vi åt smörgåstårta, drack vin/vatten/lättöl, och sedan kaffe och kaka. Mammas barndomsvän Alda höll ett fint tal.
Det var en trevlig stund, och många tittade i minnesalbumet och sa hur lik jag är mamma.
Tänkte lite på att det antagligen är sista gången jag träffar några av de som var där, och det kändes lite konstigt, men samtidigt naturligt.
På hemvägen stannade vi till vid servicehuset och hämtade post.
Kom fram till att det var våffeldagen och beslutade oss för att äta våfflor till middag, men det fick vänta lite för vi var fortfarande mätta av smörgåstårta och kakor.
Lät Irmgard hålla koll på Linus ett tag och vilade med Kalle på sängen, helt utmattad efter all anspänning under dagen. Konstaterade att det blev en fin begravning och en lyckad minnesstund.
Åt våfflor, tittade på nyheterna, och gick och lade mig tidigt.
Hade lite svårt att somna, men det gick till slut. Väckarklockan satte jag på 05.30 för att vara på jobbet tidigt och hinna ikapp med allt.
Ett halvår i sammanfattning
Linus håller rätt jämna steg med min egen utveckling som barn, efter vad jag har fått höra från mamma. Hon tror sig minnas att jag kunde gå vid ca 16 månaders ålder, och nu är Linus 16 månader och fem dagar och varvar gång med att krypa. Han går utan att hålla i sig nu, men ramlar ibland och fortsätter då på alla fyra. Att krypa går fortfarande fortare än att gå, men han blir alltmer stadig på fötterna. Extra härlig ser han ut när han går omkring med nappflaskan i ena handen och en brödbit i andra. Jag önskar att jag hade filmat honom mer under den här fasen, det har kommit av sig lite.
Han klättrar också så mycket han kommer åt – gärna hela vägen uppför trappen till övervåningen. Då går vi förstås med och ser till så han inte faller. Sedan nån vecka tillbaka kan han ta sig upp i soffan på egen hand, och det visar han stolt upp och övar på. Sängen är än så länge för hög för honom, så där ställer han sig vid kanten och sträcker armarna upp i luften för att visa att han vill upp.
Farmor har lärt honom att göra så också när hon frågar “hur stor är Linus?”. Han sträcker upp armarna och vi säger “så HÄR stor!”. Jättesött. :)
Andra paralleller är att han var tidig med talet – de första orden sa han ju redan vid ca fem månaders ålder: hand/handen och hej. Numer är det i och för sig mest mamma och pappa han säger, och sen har han ett helt eget “språk” med olika läten och tonfall, eller gnyenden för den delen.
Eftersom jag inte skrivit sedan i somras är det på plats med en lite längre uppdatering. Anledningen till det är förstås att jag haft fullt upp, inte minst med mamma som tyvärr blir allt sämre. Hon bodde hemma hos oss i ett halvår, men har nu flyttat till ett servicehus. Nu är hon helt sängliggande. Det är jobbigt att se hur hon sakta blir sämre.
Jag är glad för att hon i alla fall fick uppleva sin 70-årsdag så som hon önskat [foton här!]. Vi firade vid kolonin, och vi hade beställt cateringmat från Lulles ost och vilt i Söderhallarna. Mycket gott och uppskattat. Och mycket mat – vi fick en massa över som vi åt av i en vecka efteråt. Flera av mammas gamla vänner kom, och många släktingar. Hon tyckte det var trevligt även om hon snabbt blev trött.
Jag är också glad att hon fått uppleva Linus första tid, även om det är både hennes och min sorg att hon inte får se honom växa upp. Hon är så förtjust i honom, och han i henne med. Jag tror han gjorde sjukdomstiden hemma hos oss lite lättare för henne.
Linus ettårsdag firade vi också vid kolonin [foton här!], en vecka tidigare. Mamma var med då med, liksom Linus farmor, mostrarna med familjer, ett par ur mammagruppen och några vänner med barn. Padma och pojkarna var på besök från USA en hel vecka och gjorde firandet särskilt speciellt. En fin dag.
I slutet av augusti fick vi en kortsemester, då vi först åkte ner till Blekinge skärgård, via glasriket [foton här!], för att delta i Sweden Social Web Camp, SSWC, på Tjärö [foton här!]. Ett fantastiskt evenemang som även planeras för sommaren 2010.
Linus trivdes bland alla nördarna, och hade förstås med sig egen dator. Kalle ansåg sig mest vara med som barnvakt, men fick i alla fall gå på ett par sessioner han med. Vi hade ett eget rum och avvek från festligheterna ganska tidigt på kvällarna, men jag tycker ändå att vi fick ut mycket av campet.
Efter ett par dagars nördande på ön for vi vidare på egen hand till Öland [foton här!]. Vi utforskade ön på ett par dagar, från södra till norra udden, och bodde på bed and breakfast på Alvarsgården i Kastlösa. Mycket trevligt!
Linus fick se både Långe Jan och Långe Erik, ta en tur i trollskogen och vada i gräs som nästan var längre än han själv var.
Nästa firande var farmor Irmgards 80-årsdag [foton här!]. Där blev det kalas i Arboga hos Janne och Ann, och Kurt och Siv samt Ola och Renée kom dit. Som vanligt fantastiskt god mat. Dagen inleddes inne i Arboga där det var marknad och Ann hade öppet i ostbutiken.
Nu har Linus fem tänder – två i överkäken och tre där nere. Jag var också ganska sen med att få tänder, tror jag. Tand tre och fyra gjorde stor skillnad för vad han kunde äta. Nu äter han en hel del av vår mat, och barnmatsburkar upp till 15 månader. Men länge låg han några månader “efter” jämfört med burkarnas beteckning, och satte ofta i halsen för att han inte lyckades tugga sönder bitarna.
Jag började mitt nya jobb på Lärarförbundets tidningsavdelning den 7 september. Då hade Kalle och jag båda varit hemma över sommaren, han som föräldraledig och jag som arbetslös ett par månader eftersom Broaden gått i konkurs.
Att börja jobba igen var roligt, och Lärarförbundet är en bra arbetsgivare. Skönt att finnas i ett vuxet sammanhang igen, och jobbet medför en hel del spännande utmaningar. Men särskilt i början saknade jag förstås Linus en hel del på dagarna. Det har i alla fall gått bra, och jag tror Kalle trivs alldeles utmärkt med att vara hemma med honom.
De går ofta på öppna förskolan här i Skarpnäck, och Kalle och Linus hälsar på mamma nästan varannan dag. K har hjälpt till en massa med det praktiska kring mammas flytt och försäljningen av hennes gamla lägenhet. Han är en klippa.
Under hösten har jag även varit på en del trevliga konferenser, seminarier och liknande. Till exempel Geek Girl Meetup [foton], När tekniken förändrar politiken [foton], Really Realtime Disruptive Media [photos], Lawrence Lessigs framförande i riksdagens förstakammarsal samt DrupalCamp [foton]. Jag var även med på tidningsavdelningens höstkonferens bland det första jag gjorde när jag börjat på Lärarförbundet [foton].
Den här veckan har jag kännt mig yr och konstig. Vet inte riktigt vad det är. Igår var jag på vårdcentralen och läkaren tog lite prover och blodtryck osv. Allt var normalt förutom att jag hade lite väl hög puls. Jag ska ta det lugnt över helgen så hoppas vi att det går över. Det är därför jag äntligen har tid med den här uppdateringen. :-)
Minisemester
Har visst glömt att skriva något om vår kortsemester till västkusten för ett par veckor sedan. Det var någon på common som nämnde att det var Alexandersondagen på Grimeton den kommande söndagen, och då blev K sugen på att åka dit. Jag tänkte att det inte skulle funka för mig att följa med eftersom mamma behöver hjälp med att hålla reda på tider för medicinering med mera, men hon insisterade på att hon skulle klara sig, så med viss tvekan bestämde vi oss för att åka hela lilla familjen.
Det blev fyra härliga dagar, och vi hann med väldigt mycket på så kort tid. Vi bodde i en liten stuga utan rinnande vatten i Fegen, en liten håla med 185 invånare. Stugan var verkligen liten, men den var charmigt på sitt sätt. Vi hyrde den av Fegenkiosken för 300:- natten, och det visade sig att den fanns på deras bakgård. :-)
Med den som bas gjorde vi utflykter i Halland, Västergötland och Småland. Med hitta.se till hjälp – för jag hade förstås med mig min 3G-dongel – letade vi reda på ställen att käka i närheten. Första kvällen åt vi middag i Kalv, på Kalvsjögården där Kalle åt en räkcocktail till förrätt för första gången på 15 år eller så. Det verkade vara ett trevligt ställe, och jag kan mycket väl tänka mig att bo på deras vandrarhem någon annan gång när vi tar en tur nedöver.
På fredagen drog vi till Ullared. Jag såg riktigt fram emot att få uppleva detta shoppingmecka som så många pratat om. Men även om det var stort så var det inte så fantastiskt som det låtit på en del. Det hindrade mig förstås inte från att shoppa loss, och visst var det billigt.
Bland alla fynden fanns en liten uppblåsbar babypool till Linus, och eftersom det var så varmt såg jag till att han fick inviga den redan samma dag. Han blev mycket förtjust och plaskade runt med de medföljande leksakerna i form av uppblåsbara flugsvampar och fjärilar.
På kvällen blev det middag i Smålandsstenar, en mycket god köksmästarmacka för min del.
Vi gav oss av tidigt på lördagen för att hälsa på farmor och farfar i Varberg. De skulle bjuda oss på lunch på Getterön, men tyvärr var där så fullt så vi fick ingen p-plats. Istället blev det på en restaurang inne i stan. Gott det med, och så blev det 2 x fika hemma hos dem också. Roligt att träffa dem igen, och de hade mycket kul med Linus.
Linus fick också träffa sin syssling Nellie igen, även om hon verkade mindre förtjust i att träffa honom. Ett par månaders åldersskillnad gör rätt mycket i den åldern, och Linus kan vara lite gå på-ig.
Söndagen var Grimeton-dagen, och vi träffade Thomas och hans två döttrar samt Mattias på radiosändarens område. Det lilla tåget som normalt går inne i Varberg hade lånats in, och vi tog en tur och fick veta en massa om masterna och Grimetons historia av en entusiastisk guide. Grimeton är ett världsarv.
Väldigt skönt att kunna få lite “riktig” semester några dagar, och vi hade verkligen tur med vädret – strålande solsken och 25-30 grader hela tiden.
Nytt jobb i höst
Sedan Broaden gick i konkurs har min jobbsituation efter föräldraledigheten sett lite oviss ut. Jag hade flera spår inför hösten, och blev riktigt sugen på att börja plugga igen när jag blev kallad till antagningsintervju på Academedias KY-utbildning Applikationsutveckling inom .Net. Jag sökte också och fick ett stipendium från Journalistförbundet om skulle täcka kostnaden för kurslitteraturen.
Parallellt med detta sökte jag också ett jobb om såg ut att vara som klippt och skuret för mig – webbredaktör för Lärarförbundets tidningars nya sajt. Det handlar om att skapa en ny webbplats där material från tidningarna ska samsas med dagsaktuellt material och sociala medier-satsningar. Spännande och kul med en ny målgrupp att jobba med.
I måndags fick jag reda på att jobbet är mitt! I gjorde vi upp om detaljerna och käkade lunch, och det ska verkligen bli en rolig utmaning.
Jag fick också reda på igår att jag kom in på KY-utbildningen. Det känns lite snopet och otacksamt att tacka nej till platsen när det var så många som sökte, men förhoppningsvis går den till någon annan söknde som blir glad. Jobb måste gå före studier när arbetsmarknaden ser ut som den gör. Ska även höra av mig till SJF och meddela att jag tyvärr inte kan ta emot stipendiet.
Det känns väldigt roligt att vara uppskattad, och jag hoppas den här veckans flyt håller i sig – länge.
Nu åker vi iväg på en kortsemester till västkusten, och det ska bli jätteskönt. Prima semesterväder är det också, även om det är lite svårt att se skärmen här där jag sitter i bilen och datar. Gotta love billaddare till stinkpaddan.
Glasses ordered – thanks for your votes
Today I’ve been to the optician and got my eyesight checked. He was a talkative and nice guy and I think the glasses will be good too. Thanks for your votes on my poll – I went for no. 6 which got the most votes and also for another pair (the pic to the right) that wasn’t in the poll. They’re more discrete, a copper-metallic frame. And finally sunglasses. It was a three for one offer, a pretty good deal I think. I’ll post some pics of the finished pairs once I get them – it’ll take 3-4 weeks.
Help me pick my new glasses
Which glasses should I get? Help me pick which two pairs to get, or atleast which ones you prefer.
Here we go.
No. 1:
No. 2:
No. 3:
No. 4:
No. 5:
No. 6:
No. 7:
No. 8:
No. 9:
No. 10:
Or, if you don’t like any of them, tell me what I should go for. Any comments/suggestions are welcome. Here’s the poll.
Så mycket nytt att upptäcka
Linus utvecklas i en rasande fart just nu, det är knappt vi hänger med. Sen någon vecka tillbaka kryper han, eller åtminstone hasar sig framåt. Han drar upp knäna under kroppen men reser sig inte på armarna samtidigt, eller tvärt om. Vi måste säkra upp här hemma, det är alldeles för mycket farliga saker som han skulle kunna skada sig på. Till exempel har han ramlat ur vår säng en gång. Det var en riktig skräckupplevelse, men som tur var klarade han sig oskadd.
Nu är i alla fall kontaktskydden monterade i undervåningen. Jag inser också att vi måste dammsuga oftare nu när han kryper.
Idag kom jag på honom med att stå upp i spjälsängen. Han hade dragit sig upp för första gången. Vingligt, men han såg mäkta stolt ut.
Språkligt går utvecklingen också fort. De senaste dagarna har han sagt “mamma” en massa, och “momo” några gånger, vilket man får anta betyder mormor. Mitt i alla “mamma mamma mamma mamma” smög det sig dessutom in ett enstaka “pappa” igår!
En gång har han också sagt “näsa”. Jag har en rutin med honom där jag pekar på näsa, mun, ögon och öron på både mig och honom och säger vad det är. För ett par veckor sedan upprepade han “nä-sa” lite frågande. Väldigt sött.
